fyndbloggen

Jag tycker att små barn ska vara klädda i mjuka och bekväma kläder som man kan skita ned och slita på. Kläder som man kan upptäcka nya saker i. Men det betyder inte att små prydliga killar och tjejer inte är ursöta i t.e.x det här:

 

Manchesterbyxorna och klänningen (i ekologisk bomull) kommer ifrån Ellos och kostar 129 resp. 179 kr, de rutiga skorna kommer ifrån HM och kostar 98 och den röda kappan kommer ifrån Laredoute och kostar 349 kr. Om jag hade en tjej skulle jag ha svårt att motstå kappan och klänningen även om de kostar lite mer och inte är så praktiska till vardags. IMen ibland räcker det med att ett plagg helt enkelt är bedårande!

/Mikaela

De här grejerna passar bra att duka upp om man parkerat i soffan för dagen, ensam eller med någon/några man tycker om:

             


En blommig kanna med tillhörande  te-kopp och glasskål från Indiska för 99, 79 och 129 kr. Koppen fyller jag med Friggs goda teer och skålen med småkakor och så bakar jag underbara scones så vips har man gjort sig lite mysigt afternoon tea. Om man vill imponera på sällskapet (om man har ett sådant) kan man föresten fylla skålen med marmelad men själv tycker jag det blir för sött och äter mina varma scones med enbart smör. Ljuvligt!

/Mikaela

Tycker ni inte att det blivit väldigt mycket pladder och lite fynd idag? det tycker jag iallafall så här kommer ett litet tips på en söt, blommig sjal från Only som jag skulle pinna iväg och köpa om jag inte redan hittat en liknande på Åhlens:

                                                

Nej nu är det dags att skölja håret! spänningen stiger...

/Mikaela

Går det att vara helt, 100 procentigt ärlig utan att vara elak? är det elakt att säga precis vad man tycker och tänker i alla situationer?

Jag är full av åsikter om det mesta och kan argumentera mig blå för dem om det är något jag verkligen tror på. Ibland, särskilt när jag var yngre, kunde andra tycka att jag var alldeles för på ibland och känna sig attackerade. Det var särskilt en klasskompis som alltid tog mina små "utbrott" väldigt personligt även om det inte alls var riktat emot henne. Varje gång det hände gick hon istället för att lösa konflikten därifrån och pratade inte med mig resten av dagen vilket gjorde mig både ledsen och förbannad. Jag är nämligen den sortens person som vill lösa ett problem på en gång så varje gång hon gick iväg så var det fruktansvärt frusterande och ofta visste jag knappt vad det var jag hade sagt eller gjort som hon reagerat på. Ibland kunde det gå flera dagar innan hon tog upp det och då hade jag ju redan glömt bort hela grejen och förstod inte alls vad hon pratade om. Det här skapade stora slitningar emellan oss och jag hade konstant dåligt samvete gentemot henne vilket också ledde till att vi helt slutade umgås efter högstadiet.

Jag tror inte att jag är eller var elak egentligen men jag kanske inte alltid tänkte mig för och lät munnen gå lite väl mycket ibland. Å andra sidan så hade jag självklart bett om ursäkt och backat om hon bara konfronterat mig och förklarat hur hon kände där och då. När jag diskuterade det här med våra gemensamma vänner så vart det ofta mitt argument också, att hon borde säga ifrån om jag gick för långt. De påpekade då att alla kanske inte är så pass starka i sig själva att det faktiskt gör det. Då brukade jag utbrista "men herregud det är väl inte mitt problem om andra människor är osäkra på sig själva!" och till viss del tycker jag faktiskt att det stämmer. Man kan inte anpassa sig efter andra människor dåliga självförtroende och vara annorlunda emot dem än andra bara för att undvika bråk. Samtidigt kan jag idag tycka att jag kanske inte var särskilt smidig hellre och jag tror också att hennes känsloutspel ofta provocerade mig att vara lite tuffare emot henne även om jag inte själv var meveten om det. Mina nuvarande vänner vet, eftersom jag numer är väldigt tydlig med att förklara det, att de kan säga ifrån om de tycker att jag går på för hårt ibland och det har de också gjort. Jag har också blivit mycket bättre på att läsa av situationen och vet när jag ska hålla käften.

Att vara ärlig och säga vad man tycker är egentligen positivt men samtidigt är det trist när det sårar andra människor. Det betyder inte att man måste ljuga men ibland är det smartare att bita sig i tungan än att slänga ur sig något när man är på högvarv och inte hinner tänka efter. Sen är det också väldigt lätt att gömma sig bakom ett "men vadå jag säger ju bara vad jag tycker, jag är bara ärlig!" när man väl konfronteras med det man har sagt (eller skrivit i sin blogg...) och använda det som en ursäkt när man anklagas för att vara kall och elak. Sådana människor menar ofta att de egentligen är snälla, att deras familj och alla deras vänner ser dem som varma och omtänksamma och ofta är det nog sant. Men de som inte känner dig och bara hör vad du säger elle ser vad du skriver har alldeles säkert en helt annan bild av vem du är, felaktig eller ej och den bilden är ofta svår att ändra på. Sen kan man självklart säga att man inte bryr sig om vad främmande människor tycker eller tänker, familjen och vännerna är det som räknas och visst är det så. Men ge fan i att gnälla över att andra missupfattat vem du är och babbla på om hur snäll du EGENTLIGEN är i så fall för det är bara rent hyckleri..

Jag är ingen ängel, långt ifrån, men jag är sällan medvetet elak om inte någon gjort sig förtjänt av det. Och även om jag fortfarande är en riktig åsikts-spruta så kan jag lägga band på mig när det behövs, och tro mig det gör det ibland. Framför TV:n däremot låter jag grodorna hoppa hit och dit utan att filtrera det minsta vilket kan vara väldigt befriande. Men jag skulle aldrig slänga det rätt i ansiktet på folk eller gömma mig bakom "anonym" på någon blogg och låta tangeterna glöda. Det har jag faktiskt aldrig gjort även om jag debatterat mycket på olika forum och ifrågasatt andra människors sätt att tänka och agera, men då har jag alltid signerat med "Mikaela" och aldrig skrivit sådant som jag inte kan står för i efterhand.

Alltså, kan man vara hundra procentigt ärlig och säga precis vad man tycker utan att vara elak? självklart kan man det, men inte utan att uppfattas som det. Sen får man själv avgöra om det känns ok eller inte...

/Mikaela

Hemma igen efter en snabb runda på Åhlens City. Mycket nedsatt och snyggt fanns det men för mig blev det inga kläder utan nödvändig make up och så lite acessoarer. Hade nämligen ett outnyttjat presentkort hos sthlm day spa men eftersom de lagt ner så hade jag plötsligt 1000 kronor att handla för på Åhlens istället. Men jag brände inte allt på en gång utan tänker spara lite till en fin baddräkt/bikini i sommar.

Nu har jag petat i mig lite lunch och tänkte ta en dusch snart. Lillen hade lite feber igår och är förkyld och hostig idag (smittad av mamma?) så resten av dan stannar vi nog inomhus och myser och frisknar till båda två. Fick föresten två timmars sömn mellan sju och nio imorse så är inte alls lika trött och tjurig längre...



Blev en fin sjal, örhängen från SNÖ of sweden, vita strumbyxor, mörkblått
nagellack och vatten baserat rouge-stift som luktar vattenmelon från POP

/Mikaela

...Kan inte låtaq bli att längta efter sommar, värme och Kreta (dit jag blir BJUDEN i två veckor!) och har redan packat väskan i tanken. Men några nya tillskott skulle sitta fint och de här pjäserna från HM verkar fina, sköna och passande på en grekisk ö och kostar dessutom under 500 kr tillsammans!



Lite väl matchande kanske men skit samma. Nu återstår bara ett par killer solglasögon (eftersom jag tappat bort mina underbara piloter i vit och orange plast från Glitter) och en fin bikini eller badräkt. Men det får bli strax innan vi åker då jag förhoppningsvis gått ned ett par kilo och tajtat till kroppen lite.

Vill poängtera att jag inte tycker att det spelar så stor roll vad man väger bara man trivs men jag har fött barn och även om några extra kilon inte stör mig så mycket så tänjs kroppen ut och resultatet blir inte jättekul. Därför tänker jag träna upp musklerna igen och tänka på vad jag äter. Men jag är inte fantatiskt utan lite smågodis slinker nog ned ändå...

/Mikaela

Idag har jag gått runt och snorat och hostat och proppat i mig halstabletter sen jag klev upp ur sängen. Känner mig inte särskilt pigg alls men mycket bättre än igår. Bebben och jag har tittat på TV, lekt och sovit och tagit en kort promenad för att köpa en drös tidningar och nya halstabletter till mig. Mer än så har det inte blivit men det känns ganska skönt. Så fort älsklingen kommer hem ska jag sätta mig i duschen en stund och tvätta håret och sen göra lite fredags-middag till oss. Ikväll är det ju dessutom Lets Dance så det ska jag se till att orka med innan jag kryper ned i sängen och försöker sova bort min förkylning. Förhoppnings vis vaknar jag upp pigg och glad imorgon och utan konstig whiskey-röst eller rinnande näsa.

Klädproblemet är fortfarande inte löst men just nu orkar jag inte tänka på det, alltid hittar jag någonting att slänga på mig och bara håret blir som jag vill så brukar ju resten fixa sig till sist ändå.

Ett ganska ynkligt inlägg jag vet så för att höja stämningen lite tänkte jag tipsa er om att köpa tidningen Glamour idag. I den finns det just nu ett erbjudande för 149 kr, innehållande 6 nummer och två finfina produkter från Smashbox. Nämligen...



...O-gloss och O-glow! två magiska små tuber med genomskinligt innehåll som när de appliceras på huden gör läppar och kinder naturligt rosiga. De små rackarna kostar normalt runt 200 kr styck så det här är ett riktigt bra fynd!

Nu känner i alla fall jag mig lite gladare!

/Mikaela

Hittade jag på vardagsrumsgolvet, vilken grej va?



Och så här ser kakmonstrets mamma ut på en suddig bild:



Snart får vi middagsgäster mitt i veckan i form av Ronnys kompis Micke och hans lillasyster Minna som är typ sex, sju år. Har en gratäng med broccoli och kalkon i citronsås i ugnen (fast shit, ungar gillar väl inte direkt broccoli?! jaja, hoppas hon smakar iallafall...) och har röjt upp det värsta här hemma. Tur att simhallen är öppen till nio för det får helt enkelt bli en sen simning idag. Fast det gör inte så mycket för efter sju någonting så släcker de ner, tänder ljus och spelar lugn musik så det är väldigt skönt och avkopplande att simma då.

Nej nu blev lilla monstret visst ilsket, måste rusa!

/Mikaela

Hittade på Lindex.se en enkel, svart trikå-klänning för 199 kr (som är perfekt att ha under en T-shirt eller skjorta nu när det är så satans kallt!), en randig liten kofta för samma pris, ett skärp med blingad fjäril för 129 kr och så söta hårspännen från Indiska för 39, 50 kr.

   

Har just nu en underbar lasange i ugnen och väntar på att älsklingen kommer hem så den kan ätas upp. Bebben rullar omkring på golvet (krypa vill han inte men rulla går alltså bra) i ny Batman-pyjamas och är som vanligt ursöt. medan jag sjjälv spenderat dagen i mjukisbyxor och Britney tofs (ni vet, stoor och spretig tofs mitt på huvudet) . Tänkte lägga upp en bild på eländet men kameran behöver laddas så det får bli en annan gång och eftersom jag ser ut så har typ 80 procent av tiden så dröjer det nog inte så länge.

Efter middagen ska jag träna styrka (asjobbigt!) och sen sjunka ned i soffan framför TV:n, nyduschad med en kopp te och bara ta det lungt. En småbarnsförälders dröm...

/Mikaela



/Mikaela

Har funderat på det här med självkänsla och hur viktigt det är.

När jag var 13-14 år någonting så var mitt självförtroende i princip obefintligt och det jag såg i spegeln hade mycket lite att göra med verkligheten. Jag kände mig ful, fet och värdelös på allt och spenderade större delen av dygnet åt att försöka vara någon annan, någon som jag och alla andra kunde tycka bättre om. Jag var livrädd för att göra fel eller säga fel saker så istället försökte jag höras och synas så lite som möjligt. Det gjorde det också väldigt tacksamt att köra med mig för jag sa ju aldrig ifrån när jag blev behandlad som skit. Att åtminstone få vara med på ett hörn var ju bättre än att inte få vara med alls och innebar det att alla talade över huvudet på mig, sa åt mig vad jag skulle tycka och tänka och skrattade åt mig så fick det vara så. Jag gjorde allt för att vara rätt i andras ögon, rökte fastän det var äckligt och jag hade astma, snackade skit om människor jag knappt kände, åt knappt någonting (och spydde upp det jag faktiskt fick i mig) för att inte bli ännu fetare än jag redan var (vägde 50 kg till mina 167 cm) och mådde överhuvudtaget väldigt dåligt. Hemma kunde jag fortfarande vara mig själv men i skolan var det omöjligt att duga om jag slutade låtsas. Jag visste ju att om jag plötsligt ändrade på mig nu så skulle jag bli ensam och vad som helst var bättre än att vara just ensam.

Men någonstans så fick jag ändå nog när jag blev tillsagd att hålla käften för jag vet inte vilken gång i ordningen och jag sa ifrån. Det var som om orden hoppade ur munnen på mig och när det väl var sagt så var det försent att backa undan. Förändringen kom gradvis men den där första gången var viktigast, att jag vågade stå upp för mig själv även om det innebar att jag skulle förlora mina "vänner" som var allt jag hade. Konstig nog så var det inte särskilt svårt att vara ensam, faktiskt så mådde jag ju mycket bättre när jag inte försökte tillfredställa någon annan hela tiden. Men att bli mig själv igen var inte lika lätt och krävde mycket mer. Jag hade liksom glömt bort vem jag brukade vara och att det var okej att vara på det sättet. Det tog tid att se mig själv som jag faktiskt var och ville vara istället för att ljuga för mig själv och alla andra. Det var en jobbig period men nödvändig. När det sedan dök upp riktiga vänner som faktiskt tyckte om mig och ville vara med mig så blev det snabbt lättare att slappna av och vara den starka tjej som jag egentligen är. Jag blev helt enkelt tvungen att lära mig att tycka om mig själv igen och lita på att andra gjorde det också.

Jag kan fortfarande ha problem med självbilden men idag är jag trygg och känner mig för det mesta lycklig över att vara den jag är. Jag väger mer än jag någonsin gjort och för någon som fortfarande har ett komplicerat förhållande till mat (även om jag inte spyr upp den längre)så är det svårt att gå ned i vikt på ett hälsosamt sätt men jag försöker träna och äta för att må bra. Lustig nog känner jag mig mindre idag än jag gjorde som väldigt smal men olycklig tonåring så vikt betyder nog inte så mycket ändå. Då är det viktigare hur man själv mår och ser på sig själv.

Jag tycker att många unga tjejer sätter allt för stor press på sig själva. De tror att de måste vara på ett visst sätt för att bli accepterade men så lätt är det inte alltid. Att sitta här och säga att det inte spelar någon roll hur man ser ut eller är till 14 åriga tjejer när deras verklighet ofta inte ser ut så känns knepigt. Men jag skulle vilja att de här tjejerna funderar över vad som gör dem lyckliga egentligen och lägger mer tid och energi på det istället för att försöka vara andra till lags. Att vara barn och kunna göra saker bara för att jag känner för det, för att det gör mig glad är nämligen en värdefull egenskap som man som tonåring ofta glömmer bort. Uttnytja den så länge ni kan och försök att strunta i vad andra tycker och tänker och gör det du vill och mår bra av. Livet blir lite lättare och mycket roligare på det sättet, jag lovar. Börja aldrig lyssna på alla röster runt omkring som försöker trycka ned dig för har man väl börjat är det lätt att tappa bort sig själv. Våga ta för dig och ta plats och våga vara stolt över allt som är du.

Att mixtra med mat är en annan sak som jag önskar att alla tonåriga tjejer aldrig börjar med för det förstör så mycket i livet som egentligen borde vara enkelt. Låt mat vara någonting gott som är bra för dig och din kropp och ingenting annat.

/Mikaela

Skärp i brunt skinn

Stor väska i brunt skinn

Svart, liten skinnjacka

Blommig sjal

Skinnhandskar

Perfekt sittande jeans

Guldiga sandaletter

Klassisk trenchcoat

Om jag hade alla de här sakerna (plus en massa annat snyggt men onödigt) kanske min garderob skulle vara helt komplett?

Har en bok av Ebba von Sydow hemma där hon går igenom de basplagg hon tycker ska finnas i varje tjejs garderob och lustigt nog passar nästan alla plagg på min lista in på hennes. Resten av boken är ganska larvig och full av konstiga regler som jag inte alls håller med om men just det här kapitlet är faktiskt bra. För tricket till en användbar och cool stil är att ha en bra och stabil grund som man sedan kan blanda upp med lite roligare grejor. T.e.x är vita bas-toppar, perfekt sittande jeans och en hel del klassiska plagg som trechcoaten, den vita skjortan och de enkla, svarta pumpsen otroligt viktiga hörnstenar i garderoben, för de går nämligen att kombinera i all oändlighet och blir aldrig helt fel. Själv måste jag bli mycket bättre på det här och sluta köpa saker jag blir förälskad i och som sedan hamnar längst in i garderoben och aldrig på mig. För det krävs övning i konsten att bas-shoppa smart och billigt och jag ska verkligen försöka slipa upp mina färdigheter.  Det kanske blir ett nyårslöfte i alla fall?

/Mikaela

...kanske man helt enkelt parar pumpsen med en lite sötare men fortfarande enkel dress som den här ifrån samma märke?



Äsch nu ska jag lägga ned. Känner mig som en sån där som provar klänningar i butiker och ljuger ihop någon historia om hur hon snart ska gifta sig och så tar man kort och håller på. Om ett år eller två kanske jag kan börja leta klänning på allvar istället. Men då är det ju ändå bra att jag har de här två klänningarna i minnet så vet jag precis vad jag vill ha.

/Mikaela

En enkel vit T-shirt, linne eller skjorta är alltid avslappnat snyggt och kan matchas med det mesta. Här är tre snyggingar som jag gärna skulle ta på mig:



Skjortan/tunikan och linnet kommer ifrån HM och kostar 198 resp. 98 kr och toppen kommer ifrån Ellos och kostar 249 kr.
Vita bastoppar finns hos de flesta kedjor i olika prisklasser och dyrt behöver inte alltid betyda bäst. Dessutom är just enkla vardagstoppar en förbrukningsvara så leta efter billiga alternativ och köp nytt när det slits ut istället. HM och Topshop brukar ha ett bra utbud av modeller som passar de flesta.

/Mikaela